Att det ska vara så krångligt!

Jag tycker det är roligt att ha killkompisar men gillar inte om det blir krångel med känslor osv det är så svårt. Förr umgicks vi ett gäng sen blev den ena killen intresserad av mig, hade inte hört av sig på ett tag så frågade varför. Gick några år innan vi pratade sen träffade han en tjej sen blev vi vänner igen, han insåg väll att det aldrig skulle bli något emellan oss.
 
Förra året fick jag kontakt med en gammal killkompis igen. Hade inte träffats på nästan 10 år så började umgås igen vilket var jätte roligt. När jag fyllde år i höstas fick jag en present att åka iväg och gå på en julgala. Jätte roligt, älskar ju sånt men tänkte inte mer på det. Åkte iväg han hade bokat allt så hoppades på att det skulle vara 2 enkelrum osv. Allt blev bara fel då jag förstod att han blev jätte missnöjd att jag bara ville vara just vän! Pratade inte med mig på hela vägen hem, inte pratats mer sen dess.  Blir så arg och besviken, varför bjuda med sig någon om man inte ens vet om den andra har just sådana känslor.
 
Nu en annan gammal killkompis som börjat höra av sig, massa massa gånger och jag svarar nästan aldrig. Frågar jämt 1000 frågor om allt men hallå varför varför varför?
Finns ju undantag så klart men ändå varför ska det vara så svårt, krånglar bara till allt detta med känslor och just då att man måste sluta umgås för det blir så fel.
Har ni varit med om liknande, vad ska man göra? Man vill ju inte såra någon heller, inte lätt detta med känslor.
 
Jag har jätte svårt att få känslor för någon, får jag det så är det på riktigt och kommer aldrig sluta bry mig och älska den personen. Men som sagt vänner är vänner och det är synd man inte bara kan vara just det med vissa utan att det skall bli problem.
 
 
 
 
 







Jenny
Välkomna till min blogg om min vardag som sambo - mamma till Charlie och snart husägare.