Löjligt barnsligt, omoget ja jag vet...

 
Har inte kunnat sova i natt. Skriver inte detta för att få tillbaka komplimanger eller tyck synd om mig från er sida. För tycker redan synd om mig så det räcker, tycker jag är tragisk som orkar tänka, tänka på allt negativt om mig själv.
 
Vet på ett sätt inte varför jag skriver detta. På ett sätt för att det är skönt att sitta och skriva av sig, kanske mår jag bättre ?
Kanske är det någon mer tjej / kille där ute som sitter och tampas med dessa mörka tankar om sig själv som jag gör.
 
Jag har i så många år jag kan minnas inte tyckt jag duger. Tycker jag är så ful. När jag ser mig i spegeln så ser jag bara allt som är fel på mig.
Jag sminkar mig, rätt mycket. Till och med innan jag åkte in till BB så var det sista jag gjorde, att göra iordning mig och ta med mig allt / sminkväska osv. Orka, tänker ni ? Ja det är knappt så jag gör det. Gått i några år till psykolog om bland annat det. Mina krav och negativa tankar om mig själv, om mitt utseende. Kravet att jag känner jag måste sminka mig och allt. Detta har inget med andra att göra, utan det är för min egen skull. Jag trivs inte.
 
Men vad ska man göra ? Man får ett utseende och kropp man föds med. Man får försöka vara nöjd och inte bry sig, utseende är inte allt. Nej jag bryr mig inte om andra, alla får se ut som dom gör. Men jag bryr mig bara om mig själv, och är min hårdaste kritiker.
 
Skulle kunna sitta och skriva länge om detta. Men känner att det är tröttsamt så hoppar det. Det är löjligt och barnsligt och töntigt av mig att tänka så här. Finns så mycket viktigare saker i livet att lägga energi på.  Men vad ska jag göra ? Skita i vad andra tycker ? Det gör jag, jag skiter i vad andra tycker på ett sätt om mig. Jag tycker redan jag är ful, skulle gärna gått med en påse över huvudet men livet blir lite svårt då.
Jag vill tycka om mig själv. På ett sätt gör jag det, för jag vet att jag är snäll. Jag kan må dåligt redan innan jag öppnar munnen för att prata med en person. För jag kan tänka innan, hoppas inte denna tar illa åt sig eller mår dåligt över något jag säger. Ja ni hör ju hur tröttsamt det är att vara mig :(
 
Fler som är sina egna värsta fiender? Detta går i perioder för mig. Just nu i en liten down period. Jag har valt att vara öppen och prata om detta. För som sagt kanske är jag inte ensam ?
Jag vill höra vad folk tycker om mig men är väldigt svag för att ta emot det har jag märkt. Just nu går det en text rullandes i mitt huvud. Jag ser för jävlig ut, jag ser för jävlig ut.....
 
Det är tröttsamt. Jag blir arg på mig själv. Orka!!
Hoppas ni inte har sådana tankar som mig och mår bra och tycker ni duger som ni är och tycker ni är snygga som få! Det ska jag försöka lära mina barn. Deras egen mamma tycker ju inte så om sig själv men ska jobba på det i alla fall.
Som sagt ni kan kommentera att jag är tragisk, dum i huvudet you name it. Jag är redan allt och tar åt mig av det. Ni kan säga fina saker, det gör mig glad men jag tar inte åt mig.
 
Jajaja snart mår jag bättre. Idag mår jag rätt kasst. Gråtit sen igår kväll och natt. Varit lite för mycket nu ett tag. Men inspirerad av folk som gillar sig själva och skiter i andra och kör sitt race. Skulle jag med vilja göra..Vägen är lång dit, i alla fall idag...
 
 
 
 
 
 
 







Men jag är också väldigt känslig och tar åt mig, jag känner mig också ofta obekväm när det gäller utseende och när folk tittar på en osv emellanåt, känner mig obekväm ibland då man sitter och pratar med vissa personer, man känner sig ful då, och jag har också alltid känt mig mindre fin än jag är tros att jag kan få en komplimang så tar jag den inte till mig,

Så förstår vad du menar, Kram

Du är inte töntig & larvig för du känner så

Jenny
Välkomna till min blogg om min vardag som sambo - mamma till Charlie och snart husägare.