Att leva i ett dåligt osunt förhållande..

Satt ute på fikat idag och pratade med en kollega, vi kom in på dåliga förhållanden med idioter som psykar ner en. Känns som vi är allt för många som någon gång i livet haft det tufft. Både hon och jag har gått vidare och har det bra idag, tack och lov.

Jag levde 9 år för länge med en som misshandlade mig psykiskt kan man säga. Varje söndag gick jag upp till en kyrka här i stan, satt på en bänk utanför med en fin utsikt över staden och bara grät. Mina vänner fick vara stort stöd för mig speciellt Madde. Hon sa att jag skulle lämna honom men var rädd för att vara ensam, det är väll det stora problemet. Oftast när man bråkat och det lugnat ned sig så är dessa oftast väldigt gulliga och just då är man lycklig för en gångs skull.

Han jag levde med var rätt korkad om jag får säga det så, de säger i alla fall andra om honom. Så klart snäll emellanåt, annars hade jag så klart inte stannat kvar så länge. Men drack en hel del för det var inför helgerna jag var orolig. Vi bråkade alltid, alltid då. Det var svartsjuka och ja, allt som ni säkert vet som varit med om dåliga förhållanden.

Han var sexmissbrukare, ofta jag kom på han med byxorna nere framför datorn haha, komiskt i efterhand när man tänker på det. Kunde vara på mig när jag sov, sista tiden grät jag av att jag kände sånt hat. Jag vågade inte gå och lägga mig, kände obehag då jag visste han satt och runka i soffan framför datorn så vidrigt.

När vi skulle flytta till en större lägenhet så åkte han upp till fjällen med en vän. Den veckan höll vi på i en budgivning som vi senare vann och skrev papper på. Ett år senare gjorde gick jag på en Gyn koll då dom någon vecka senare ringde mig på jobbet och berättade jag hade Klamydia. Jag blev helt chockad då jag INTE hade varit med någon annan. Han nekade och sa att det var jag. Men kom senare fram till att han hade blivit så full och träffat en tjej, de hade inte haft sex bara tagit på varandra. Men enligt sjukhuset måste man ha vaginalt sex för att få klamydia!

Ja detta är bara lite av allt som hänt under årens lopp. Minns än idag känslan när man råkade kolla hans mail, som man inte ska egentligen och lovat mig själv att aldrig någonsin tjuvläsa någons mobil. Men just känslan när man ser någon konversation med någon annan tjej, hur ledsen man blev och kändes som luften gick ur en. Bråken efteråt då det bara var jag som var en idiot.

Blev lååångt inlägg men känner bara sån tacksamhet jag kom ur detta. Tack och lov vi aldrig skaffade några barn. Kände hela tiden att jag aldrig hade velat ha det med han. Ska tillägga att jag absolut inte är perfekt, har mina sidor med, så är det ju med oss all. Men varför jag skriver detta är för vi kom in att prata om ens upplevelser med dåliga förhållanden som trycker ner oss. Så många vi är som får lida. Idag skulle jag aldrig tillåta mig att vara med om en sån sak igen, man lever en gång och ingen ska få såra en.

Hoppas, om ni nu skulle vara någon som lever i ett osunt förhållande,  ( hoppas inte )  Att ni tänker till på ert eget bästa. Ni kommer få det såå mycket bättre att lämna det och leva ensam. Fast det är jobbigt i början så kan det bara bli så mycket bättre. Ingen ska få såra en...

Det jag har vart med om är säkert inget i jämförelse med vad många andra fått uppleva och vara med om,  men detta är lite om vad jag fått gått igenom.

Så tacksam jag träffade en man som fick mig att känna kärlek och våga lämna detta bakom mig för att gå vidare då. Utan det hade jag nog aldrig vågat ta det steget, man trodde alltid det skulle ändras och bli bättre. Någongång...

 

Detta är väldigt privat, konstigt jag skriver om detta egentligen men inget jag skäms för idag. Gjort mig starkare och önskar bara att andra som lever i dåliga förhållanden vågar lämna dessa. Livet är värt att levas och må bra!

Läste igår om Frank Anderssons fd frus berättelse om hennes liv just nu. Det var då jag kom att tänka på hur hemkst många har det..

 







Jaa ussch vad hemska relationer man kan leva i. Skönt att du lämnst det

Så starkt skrivet av dig, jag känner igen mig en del och det är svårt att lämna på en gång man vill ju att det ska bli bättre men det blir det inte ,det bästa jag gjort var att lämna och sedan bygga upp sig till en ännu starkare idivid allt går och man ska inte ta emot hur mkt skit som helst en sexmissbrukare kan man aldrig någonsin hjälpa hen måste söka hjälp själv kraam

Jenny
Välkomna till min blogg om min vardag som sambo - mamma till Charlie och snart husägare.