Gamla minnen väcktes till liv

 
När jag var 10 år så var jag med min bästa vän till Thailand under mitt sommarlov. Hade bara varit utomlands en gång innan, det var månaden innan i Barcelona. Så minns än idag då jag fick frågan av min kompis föräldrar då dom satt i köket, och frågade om jag ville följa med dom till deras hemland.
Den känslan då jag cyklade hem och frågade mina föräldrar, var helt uppspelt och spänd på vad dom skulle svara. De visste inte hur jag skulle reagera och tycka att vara borta så länge så min pappa valde att följa med.
 
Varför jag kom att tänka på detta idag var att jag av en slump såg det gamla hotellet vi bodde på då vi var en sväng i Bangkok. Hade av en slump fått ett sämre hotell och som tur blev vi flyttade till detta, Prince Palace Hotel och eftersom jag var så liten och allt var som en stor kulturkrock, både bra och dåligt på många sätt så var det som att bo på ett slott, allt var så lyxigt och en hel del möbler i guld. Vi åkte genom Thailand, Chang-Mai uppe i norr och red elefanter, Bangkok samt Pattaya. Ingen semester då vi låg på stränderna hela dagarna utan hälsade på deras släkt, åt en massa hela tiden sen shoppade och besökte massa shoppingcenter. Minns shoppingcentren, så lyxiga och så svala med all Ac och alla roliga grejer man kunde köpa till billig peng.
 
Såg en hel del obehagliga saker också, fattigdom och barn som tiggde. Minns en liten tjej satt utmed en gata med en liten bebis i knät och hade inget hem eller mat. Kunde inte förstå varför vi svenskar tyckte det var så härligt att åka dit med all de positiva jag hade hört då jag tänkte på all fattigdom. Samtidigt som det finns massa fint och lyx.
 
Men glad jag fick följa med, minnen för livet. Åkte inte tillbaka på många år efter detta, men varit där 2 gånger efteråt. Men då i Krabi och Phuket.
Så tror det är bra för minde barn att ta sig från det rena fina Sverige vi faktiskt ändå bor i och få se hur det kan se ut utomlands. Just kulturskillnaden, då lär man sig uppskatta allt de bra vi har här hemma iaf jag gjorde det.
 
Minns speciellt i Pattaya då de stod massa tjejer lättklädda överallt samlade. Höll pappa i handen och var så rädd att dom skulle ta honom ifrån mig. Löjligt i efterhand men då förstod man inte riktigt, sen minns jag en gång jag satt på en trappa i Bangkok på en smalgata lite i fattigdomen som det ändå finns en hel del av där och grät i smyg. Hade sån hemlängtan, vissa saker och minnen har man ju med sig som sagt genom livet.
Men otroligt tacksam att jag fick följa med och se allt och uppleva. Ska absolut ta med Charlie då han blir äldre så han får se hur världen ser ut.
 
Bilder från det ena "slottet" hotellet vi bodde på som sagt i Bangkok Prince Palace Hotel som jag älskade.
Oftast är allt så billigt där men extremt lyxigt på många ställen och så gästvänliga och snälla.
 
 
 
 
 
 
 







Jenny
Välkomna till min blogg om min vardag som sambo - mamma till Charlie och snart husägare.