Stor sorg i mitt hjärta

Fast jag visste att dagen kunde komma när som helst så kan man ändå inte förbereda sig på sorgen. Min mamma ringde mig en stund innan jag slutade jobba och undrade om jag hade slutat än. De hade jag inte och då sa hon de va hos farmor, att jag skulle ringa när ja slutade. Men gav mig inte utan tjatade och undrade vad de va. Då sa hon att alla va hos farmor för hon hade somnat in nu på morgonen 😢 så klart började jag gråta på en gång men tur nog så slutade jag en stund senare. Så ledsen hela kvällen och kommer va så ett tag. Farmor har betytt massa för mig. Älskade att sitta och bara prata en massa vid hennes köksbord. Jag älskar ju att prata och så nyfiken. Hon var så älskad, så många barn /barnbarn / barnbarnsbarn.
 
Hon hade bättre minne än mig fast sin höga ålder men hon har haft så ont länge, länge. Hade tydligen haft extremt ont senaste dagarna. Hon va ju nära på att dö i våras då de fick akut opera och då redan 50 / 50 hon skulle överleva. Farmor sa alltid hon skulle aldrig vilja leva om sitt liv, varit tufft. Hon fick sitt första barn som 17 åring. Inte lätt på den tiden speciellt utanför äktenskap, aldrig pratat om den tiden. Så kan tänka va mycket hon har fått utstå och gått igenom i livet men ändå fått och gett så mycket kärlek.
 
Så ledsen hon är borta och inte förstått de än. Men min farfar har varit borta sen 94 så nu hoppas jag de äntligen träffas igen. Varit ifrån varandra i många många år. Men kanske låter egoistisk men vill hon skulle fortsätta leva i många många år til, att hon hade mått bra och allt usch så jobbigt detta. Det är ju så de nära man har, de som har ont och mår dåligt. Man lider så med dom ändå vill man ha dom kvar i livet, annars saknas de oss så.
 
 
 
är. 







Jenny
Välkomna till min blogg om min vardag som sambo - mamma till Charlie och snart husägare.