Min ena fobi som jag försöker övervinna!




Nu undrar ni vad detta är för knäpp bild men detta är från mitt KBT möte på sjukhuset igår, jag har ju djur/pälsskräck. Inte vart i närheten av djur sen jag blev skrämd som liten då var jag runt 3-4 år & många i släkten har djur men varje gång jag kommer har dom tagit bort djuren till annat rum osv så jag har aldrig behövt möta det så. Detta är jätte svårt för andra att förstå eftersom alla eller de flesta älskar djur & jag tycker många djur är söta & jag har bestämt att klarar jag denna utmaning så vill jag ha en bischon frisee hund, skulle va trevligt med ett eget husdjur som jag aldrig haft. Alla i min familj är världens djurvänner min syster har ex 3 katter & 2 hundar ja ni kan tänka er, jag besöker henne en gång per år under sommaren då hon fyller år så detta är ju jobbigt i just det sociala.
Jag har nu då tagit tag i detta då jag inte vet hur jag ska lyckas annars så igår hade jag mitt 5.e besök & vet inte hur lång tid det kommer ta eller OM jag kommer klara det men vill ju tro det. Ex min kompis har en sån där fårskinnsmatta eller vad det heter den har jag aldrig kunnat gå på utan går alltid runt aldrig kunnat ha fårskinnsvantar eller tofflor osv ja ni förstår men igår så tog jag på en bit fårull sen även en pälsbit från en Ekorre, ja usch men klarade det & är stolt över mig. Många undrar varför jag kan ha på mig pälsvästar osv men det är ju för det är fuskpäls så det är ju för att jag vet att det inte är från ett djur men vet inte om det vart pälsen eller djuret jag är rädd för men så klart måste det va djuret men nu är jag en liten liten bit påväg. Tycker ni det låter knäppt eller, igentligen är detta privat & brukar inte vara så personlig på min blogg.
Men har några av er fobier, rädda för något?








Oj, vad jobbigt det måste vara. Man springer ju på djur var man än befinner sig nästan... Själv har jag lite halvt fobi för katter, det är ingen favorit hos mig kan jag säga. Fast det är bara vissa.. Var jätterädd för både hundar och katter när jag var liten, men det har blivit mycket bättre. Men gillar inte folk som släpper sina hundar lösa när de är ute och går, det borde vara förbjudet just för att det finns faktiskt andra som kan vara rädda. Skönt att du börjat ta tag i det i alla fall och att det verkar gå åt rätt håll.



ja, visst är det fint med levande blommor. Tulpaner skulle jag vilja ha jämt på matbordet här hemma.



Hoppas att du har en bra helg! =)

du kommer att klara det snäckan!

Kan inte vara lätt att ha djur/päls skräck nu när nästan varje människa har djur hemma, men vad bra att du tagit tag i det och kommit en bit på väg:) kram

Thank you for the lovely comments- I love your blog as well :) I'm officially following you on bloglovin', I would love it if you could follow me there as well!



XX Kathryn

http://www.bloglovin.com/en/blog/3341697/la-coquette-de-la-mode

Malin: Nej det är inte lätt, jätte jobbigt & ledsen att jag har denna skräck som inte många förstår & tar hänsyn till oftast men hoppas detta skall hjälpa mig :)

Vad jobbigt! Jag förstår precis hur du känner dig, eftersom jag själv varit extremt (och då menar jag EXTREMT) hundrädd under hela min uppväxt. T.ex. så undvek jag alltid elljusspåret i närheten av vårt hus eftersom det var vanligt att rasta hundar där, och jag tog långa omvägar om jag mötte någon hund.

Och det finns inget förnuft i rädsla. Hur mycket förnuftet än säger att det är en snäll hund, så tar rädslan över. Som sagt, jag kan sätta mig precis in i situationen eftersom jag själv varit där. Och att ägarna sedan säger typ "Han/hon är så snäääll" hjälper oftast inte, eftersom hjärnan redan är blockerad och man kan alltså inte ta in orden.



Lycka till! Jag tror du kommer att klara det jättebra!

När jag gått ut gymnasiet träffade jag världens snällaste hund som hjälpte mig över min extrema rädsla; och nu har jag inga problem att möta främmande hundar samt är till och med ägare till en liten Cavalier king charles spaniel-hane som heter Lucky :-)

Och det hade jag ALDRIG trott på om jag fått höra när jag var yngre...



MVH /Erica Pettersson

http://pitetjej.webblogg.se

Jenny
Välkomna till min blogg om min vardag som sambo - mamma till Charlie och snart husägare.